Domedagen...

2011-04-02 - 19:45:57

Ni kanske vill veta vad som hände igår...
Eller ja vad slutresultatet blev vet nu ju redan men inte hur vi kom fram till det.
Igår orkade jag verkligen inte skriva ner allt det här för jag var så himla ledsen men idag käns det liiiiiite bättre faktiskt även om jag saknar han så att det gör ont på riktigt i hjärtat.

Gårdagen började med att jag vaknade pigg och glad=)
Gick ut till stallet och fixade allting. Klädde på Säcken som inte dampade ngt alls däremot var han på ett hiskeligt dåligt humör och surare än ättika.
Mamma kom och vi skulle bara köra fram transporten lasta och sen åka.
Då satt ena hjulet på transporten fast det snurrade inte alls.
Körde en vända för att se om det lossnade men det gjorde det inte.
Ringde fredrik och började bli en aning stressad.
Han sa att jag skulle spruta på rostlösare inne på ngn rund grej.
Sprang ner till garaget och hittade tillslut medlet, sprutade på det och hjulet lossnade puhh tänkte vi.
Lastade Säcken som gick på med en gång för ovanlighetens skull.
Han stog som ett ljus i transporten hela vägen upp också.

När vi kom fram så var vetrinären lite sen så vi fick vänta lite.
Efter en stund blev det våran tur.
Och när jag stog där i gången medans han böjde, jaa jag kan inte riktigt beskriva känslan men man vill bara ta sin häst och springa ut till bilen och åka hem för det är så viktigt att han inte haltar denna gången.
Iaf så springer jag och mörker att shit han haltar...
FAN FAN FAN!!
Vi böjer lågt och han haltar MYCKET!
Vetrinären svär en ramsa..
 Vi går ut och longerar och säcken älskade det. Det är ju meningen att man ska trava fint på en volt men när man inte har fått trava eller galoppera på 8 månader så förstår jag att man blir lite ivrig.
Tok rejs runt runt runt blandat med bockningar och glädjeskutt=)
Han var så lycklig över att få springa=)
Likadant i andra varvet..

Vet sa att han ville lägga en bedövning på kotleden och jag kände med en gång att varför det är lönlöst.
Det är nya blödningar inget snack om saken.
Men jaja bedöva du om du vill då.
Sagt och gjort han bedövades och under tiden som bedövningen tog så ultraljudade han.
Jag har tittat på dom här ultraljuden x antal gånger nu och jag vet iaf hur det inte ska se ut och det var ingen trevlig syn som visade sig på skärmen.
Hela yttre ligamentet var bara en stor blödning man såg inte ngt helt alls.
Det som nästan ver helt läkt för 5 veckor sen.
Inre ligamentet likadant.
Vetrinären drog en svordomsramsa igen och jag kände i hela magen att nu är det kört.
Vi pratade lite och jag frågade om det typ var ngn ide längre??
Till svar fick jag vi går ner och springer igen.
Sagt och gjort det var liiite bättre men inte mycket.
Då när jag stannar med säcken så säger vetrinären att.
Ja det känns ganska hopplöst det är ingen ide längre.
Då brast det och jag började storlipa.

Jag lyckades samla mig lite så vi iaf kunde prata och vi bestämde att vi ville göra det där.
Eftersom att det känns så fel att ta med han hem och sen ringa och boka tid m.m och göra det hemma.
Gå igenom alltiohopa igen.
Ne det ville vi inte.
Ok sa vet och han skulle bara ringa och få OK från vårat försäkringsbolag.
Och när jag gick ut från gången rummet eller vad man ska kalla det så tror jag att jag skrämde ihjäl precis varenda hästägare som stog där och väntade på att få komma in.
Med säcken i ena handen och storlipandes.

Men det absolut värsta var när vi skulle säga hej då.
Försäkringsbolaget sa ok  men dom på kliniken skulle ta bort han vid 16 tiden då det var lugnt så han fick stå i en box där och äta sitt hö tills att det var dags.
När jag tog av han grimman och gav han en sista puss på mulen , gick ut, stängde boxdörren och lämnade min häst till döden det var dom värsta minutrerna i mitt liv tror jag. Allt i ens kropp skriker nej nej nej men ändå så går man därifrån. För han kommer aldrig att bli bra igen.
Fy fan säger jag bara det var inte kul.

Min fina älskade Second Chance skulle dö...
Jag önskar verkligen ingen det här..








Du har lämnat ett stort hål i mitt hjärta!!





Postat av: Katta

Usch, jag gråter! Stackars dig. Men jag vet att du gjorde rätt och Säcken har det bra nu! Tusen kramar till er

2011-04-02 - 20:07:35
Postat av: Åsa

Åh Nathalie. Jag gråter oxå....

Hu så svårt för er. All styrka o värme till dig o mamma. Kram

2011-04-02 - 20:13:06
Postat av: Karolina

Kram! Ni har verkligen gjort allt ni kunnat för honom!! Många kramar!!

2011-04-02 - 22:06:37
Postat av: Kicki Malm

Jag sitter också här och gråter när jag läser. Otroligt fint skrivet. Känns ju som att vi har kämpat lite sida vid sida med våra hästar så jag känner otroligt starkt med dig.



Kram Kicki

2011-04-02 - 22:31:26
Postat av: Nathalie

Tack Allihopa!! Det betyder verkligen mycket att det är så många som bryr sig!!



Kicki: Ja vi har verkligen inte haft det lätt med våra hästar. Jag hoppas verkligen att du slipper gå igenom detta med ruben.

Någon gång måste man ju men jag tror att det känns bättre om man vet att man har hunnit gå igenom en massa tillsammans och att det inte är massa saker som man aldrig fick möjlighet att göra..

Kram

2011-04-02 - 23:00:01
URL: http://nathaliesegersten.blogg.se/
Postat av: Carro

Fruktansvärt jobbigt! :( gråter jag med nu, det är så vidrigt...



Ni har verkligen gjort allt, kram på er!



Inte alla som gör så mycket för sina hästar!



Många kramar igen!

2011-04-04 - 23:02:44

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0